L fyllde tonåring redan i februari och K och lillasyster M har sina dagar på påsklovet.
Sorg: Världens bästa skåning finns inte längre hos oss. Det känns konstigt att vi aldrig mer kommer att handla ål tillsammans, aldrig mer höra hans fantastiska jakthistorier eller vara med när han demonstrerar kemiska försök (det ena kladdigare än det andra *fniss*) på finaste finbordet. 
Japan kom med en jättetrupp och i torsdags kväll var det landskamp. Lillebrottarns motståndare var ett litet kort 70-kilos kraftpaket. Innan tävlingen bytte de presenter i en hälsningscermoni med nationalsånger, presentation av FILA´s domare (i gula slipsar) och deltagare. Japan vann i och för sig landskampen med bravur, men min guldklimp vann i alla fall sin match.
Fredag och lördag gick Klippan Lady Open för kadetter (flickor yngre än 18 år). Det var 2 ryskor, 1 italienska, 2 norskor, 1 japanska och Lillebrottarn i gruppen 70 kg. Här har 2:a perioden i matchen mot norskan precis startat. En stenhård match som gick till Sverige.
Här är Lillebottarn på väg in till finalmatchen. Tävlingspresidenten står i bakgrunden och landslagstränare M sitter på stolen. I dessa lägen är E helt "blank" eller ser kaxig och arg ut och den där kramgóa tjejen som vi känner är som botblåst. Taktik?
Efter tuffa matcher (det var bokstavligt talat på sekunden i matchen mot den förlorande,arga italienskan) blev det final mot en jätteduktig ryska. Här märktes det att det behövs mer rutin och betydligt mer muskler (vad äter unga tjejer i Ryssland egentligen?) Ett silver i landslagdebuten är något att vara mycket nöjd över. 
Stolta, stolta föräldrar!
R, vi tänker lite extra på dig idag. Hörde att axeln hoppade ur led på träningen igår och tycker det är mer än tråkigt att du missar SM. Typiskt, nu när du var på G. =/
Att virka vantar i Lovikka gick hur fort som helst och det lär garanterat bli fler par. Först hade jag tänkt att brodera något på dem, men nu vet jag inte. Jag tänker på saken...
Fredagskvällens OS-tittande resulterade i min variant av OS-mössa. Gjord av restgarn tagna ur mitt och syster Ysters förråd blev min en aning mildare i färgerna än originalet Mönstret är hemma-snickrat, men jag har sett att bla Mönsterarkivet länkar till några olika. 
Bästaste syster kom på att vi kunde ha ett eget stickcafé idag och vi bestämde oss för att åka halva vägen var. Alltså hamnade vi hos Gösta. Klockan 10 började vi med räksmörgås och Göstas goda strutar. De skulle ni smaka! Det är små chokladdoppade strutar fyllda med med någon brun, gosig fyllning (nästan sådan som det är i punchrullar). De ser precis ut som de gjorde för mer än 30 år sedan. Sen stickade vi, skvallrade om ditt och datt och planerade för årets upplaga av Jönköpings Allmogemarknad. Ja just det, innan vi skildes åt slank det visst ner en semla också. Ooops! 
Det är alltid många som undrar hur det är att ha en tvillingsyster. Jag kan bara säga: DET ÄR BÄST! Man har alltid någon att vända sig till och man har alltid en bästa kompis. Någon som tröstar och ställer upp i alla väder. Vi vet vad den andre tänker bara genom att titta på varandra (mycket användbart när man inte vill säga högt vad man tänker, fniss), vi delar intressen och umgås så ofta vi kan. Vi har dessutom bestämt att när vi blir gamla ska vi bo ihop. Fast det är inte riktigt förankrat hos våra män än förstås... Tack goa, goa syster Yster för en mysig förmiddag! 
Både vi och hon själv skämtar ibland om "Sköldpaddan" och nu har hon beställt lite olika mjuka sådana. Först på listan är den lille gröna sötnosen till höger på bilden. Han (?) är virkad i tunt bomullsgarn med virknål 2 och är ca 6 cm hög. Lite väl pilligt om du frågar mig. Den gulgröna ska jag ha som inspiration i slöjdsalen. Den var betydligt enklare att göra och är virkad i akrylgarn med virknål 3,5 och mäter ca 12 cm. Mönstret är Mia´s.
Rosen fungerar som knäppe när man virar bladgirlangen runt den. Inspirationen till den har jag fått från en stickkompis tovade väska. Om det är egenkomponerat eller mönster vet jag faktiskt inte. Vad jag vet är att jag knåpar på ett mönster till väskan. Hmmm, vi får se hur det går... 
Inspirerad av Tant Koftas fina vantar fick det bli vantar för en prinsessa istället. Knypplad spets, virkade blommor och blad och små vita pärlor får i alla fall mig att tänka på smarriga bakelser. Vem som ska ha dem? Ingen aning just nu för det är längesedan mina prinsessor kunde ha denna storleken.
I går blev det dessa små juveler, en katt (?) och en nalle. Båda är virkade efter samma mönster - förutom öron och svans - men i olika garner. På jobbet har vi ett skåp fullt med akrylgarner som jag försöker undvika, men jag vill ju inte heller slänga dem. Om de går att använda till sådana här småprojekt kanske det går att minska mängden på sikt...
Katten fick en vit svansspets och nallen har en söt liten stump. De värmande halsdukarna är virkade, den rosa i stolpar och den gröna i fasta maskor.
Mobilfodral á la Sunna (men utan tumme).
Bakelse à la Mia.
Passa på att ge någon nära dig några extra, stora kramar!
Det blev den här enkla kassen något större än A4-storlek. En enkel påse med avsydda hörn och stickade "hörnkanter" för att den ska hålla formen.
Favoritfärgen på fodret går igen på handtagen (det blommiga är en stickpåse).
Reflex runt hela kassen så att bilisterna ser mig när jag går från tågstationen till skolan där jag arbetar och en tagg så det syns vem som har gjort den.
Par #3 ska jag ha som demonstration i skolslöjden. Gjorde färdigt en och lämnade den andra otovad utan tumme för att kunna visa dels hur mycket ull krymper och dels vad hjälptråd för tumme är. Ett bra skolprojekt för det går fort att göra dem.
Har också testat att göra liknande i Alpaca, men det gick mindre bra. Alpacan krymper mer än 50% och det blev barnvantar. =/ Vi får se vem som ska få dem...
Tillägg: Jag lägger upp 56 maskor.
Tyvärr har mina nystan legat i gömmorna ett tag och det är inte så lätt att hitta rätt parti. Är det någon som har ett grönt nystan över - färg nr 5 och parti 1545 - så köper jag det gärna. Maila mig så att jag vet vad och hur jag ska betala och du får min adress. 
Jag håller tummarna!
Tyvärr blev inte första sidan på 2010 som vi tänkt oss. Det ofattbara slog oss rakt i ansiktet när en vän valde att lämna sin plats här och luften gick liksom lite ur oss. Varför?
I morgon drar vi till Göteborg för att bo på hotell, mellandagsshoppa och besöka diverse museum och utflyktsmål. Om vi inte hörs innan får ni ha ett
Gott nytt år!
Med en glimt från årets sockerslott 
Varför var vi i Skåne då? Jo, en av årets höjdpunkter gick av stapeln - Glentons mästarmöte (även kallat "lilla SM"). Varbergs Boise är förstärkt med ny tränare (den lille svarte) och en ny, duktig tjejbrottare (den längsta) från Kinna. Superkul att vi blir fler!
Truppen bestod av 2 förväntansfulla tränare och 4 nervösa tjejer. Om det gick bra? Jajjemän! 3 brons och 1 guld. Bronsmedaljösen i mitten och hon som ligger är mina duktiga hönor. =)
Så här ser jag ut när det är tävlingar. Ju mer nervös jag blir desto snabbare går stickorna...
Vad jag stickar på? Yll & Tyll har ett fint gratismönster till oss medlemmar som jag blev förälskad i. Av Rakels härliga 2-trådiga ullgarn i färgen Kattegatt + 1 härva Kampes oblekta blev det dessa góa vantar.
Efter tvätt i 60 grader blev de perfekta. Absolut mina nya favvosar.
(Foto: Myggan)
Idag har jag hämtat kraft i naturen och det gjorde jag tillsammans med den här buspojken.
Jag hade inte en lugn stund för han var överallt samtidigt...
Han fick följa med eftersom jag ska göra några arbetsbeskrivningar till vårt personalpyssel på jobbet, men han var inte lättfotograferad. Jag hann precis få fatt i honom innan han slank ner i det här hålet.
"Min" skog finns på ca 20 minuters promenadväg från mig. Har ni sett mossan i bakgrunden? Hela skogen är som en grön matta - helt ljuvlig! Jag hade bara tänkt att fota Nisse, plocka lite mossa och några kottar och sen dra mig hemåt. Plötsligt ringde mannen med stort H och undrade om det hänt något. Över 2 timmar hade runnit iväg... Näää inget hade hänt, men skogen var underbart tyst och stilla, jag såg rykande (bokstavligt talat) färskt älgbajs, massor av spår efter vildsvin, hörde något stort som sprang i vattnet på mossen, lyssnade på 2 korpar som samtalade, satt och filosoferade på en stubbe mitt på ett litet hygge och kikade lite extra på en fornlämning från bronsåldern (Häströr). Dags att vända kosan hemåt, tom i knoppen och härligt avslappnad.
Modellen är superlätt och den som jag lär ut till eleverna. Virka så många luftmaskor att de når runt handen på bredaste stället och virka fasta maskor tills det är lagom långt till tummen. När du kommit till tummen virka du en sträng med luftmaskor (pröva dig fram hur många), hoppa över lika många fasta maskor som du gjorde luftmaskor och fortsätt med fasta maskor tills vanter precis når över lillfingret. Nu är det dags att börja minska. Minska 4 maskor på varje varv tills det inte finns några maskor kvar. Vill du ha en spetsig vante görs de bara i sidorna och vill du ha en lite mer rund fördelas minskningarna jämt över varvet. Tummen görs på samma sätt. Börja minskningarna när du nått till nageln.
Kanten kan göras på många olika vis. En favorit är virkad kräftgång, den där man virkar åt höger istället för vänster. Mycket snyggt och dessutom väldigt stadigt. Denna gången blev det 5 gaffelvirkade cirklar som virkats ihop och avslutades med en picotkant.
