söndag, augusti 29, 2010

Virkligheten

Nu är den äntligen här, Annikas fina virkbok. Du kan försöka vinna den på hennes blogg.
Om du inte vinner kan du köpa den hos tex. Adlibris eller Bokus. Själv tänker jag beställa en och om jag mot all förmodan vinner ger jag bort den till...

söndag, augusti 22, 2010

Tävling

För ett tag sedan passerade mitt räkneverk 81 000 besökare och det måste givetvis firas. Problemet är att jag inte vet vad jag ska ha för vinst. Men, idag tog jag beslutet att det får bli en överraskning. Vinsten är en tygpåse fylld med lite smått och gott. Lämna en kommentar på detta inlägg t o m 3 september så drar jag en vinnare. Har du blogg kan du länka hit, men bara om du vill. Du behöver inte ha blogg för att vara med, men är du anonym behöver jag en mail- eller postadress. Lycka till!
I köket har vi ett hörnskåp där jag har lagt beslag på underskåpet. I det förvara jag allt, nästan. =) Här finns trådrullar, saxar, lim, pärlor, tänger, påsar, burkar med massor av bra-att-ha och mycket, mycket annat. Inte så bra ordning kanske, men jag vet (i stort sett) vad som gömmer sig där. När jag tillverkar vinsten får jag säkert nytta av både det ena och det andra...

söndag, augusti 15, 2010

Present

I några dagar har vi "lånat" systerdottern. Trots att vi mer än gärna hyser henne och inte behöver mutor hade hennes mamma skickat med en hel kasse presenter. Ägg från höns och ankor, hemmaodlade rovor och potatis och garn. Tack snälla!
Det rosa är ull/silke från Teetee och det blågröna är ett festligt bandgarn i bomull från Schachenmayr. Tyvärr måste jag sticka sockor som ska säljas på Allmogemarknaden så jag får försöka låta dem vara ett tag till...
-
Mitt räkneverk har krånglat och jag har inte kunnat se hur många fantastiska besökare jag haft, men idag inser jag att den har passerat 81 000. Wohoo, det måste ju självklart firas! Ska fundera lite på hur och mer om det kommer snart.

lördag, augusti 14, 2010

Semester-kofta

Många, många mil hemifrån blev min variant av koftan i Schachenmayr´s Cotton Linen klar. Långt ner på Kroatiens kust ligger en liten by som heter Brist där vi tillbringade lata dagar på stranden och det var där jag stickade de sista maskorna.
Koftan var bara på en snabbis för fotograferingen för till och med kvällsolen värmde gott.
Brist är i stort sett bara fyra husrader brett, en rad ovanför landsvägen mot berget och tre rader ner mot den minimala stranden. Häftiga vyer som fick det att killa i magen ibland.
Efter Brist styrde vi kosan mot Bosnien och Sarajevo och ett stopp vid den berömda bron i Mostar var ett måste. Vi var där tidigt på morgonen och behövde inte trängas med andra turister. Under det vidriga kriget i forna Jugoslavien förstördes den viktiga förbindelsen mellan stadsdelarna på båda sidor om floden Neretva 1993 och var återuppbyggd först 2004. Alla de välpolerade stenarna som man kliver på är återanvända och det ser ut som om bron alltid stått orörd där. Det känns overkligt att veta att den legat i en hög i floden.
Bron är svindlande hög och används ibland av modiga, unga män som trampolin ner i det iskalla bergsvattnet. Det sägs att de dyker en extra gång om turisterna betalar...
Vattnet som kommer från källor högt upp i bergen har en fantastisk färg och floden ringlar sig utmed vägen halvvägs till Sarajevo.

tisdag, augusti 10, 2010

Förälskad - fortfarande

Nu är jag hemma igen efter 550 mil genom Danmark, Tyskland, Tjeckien, Österrike, Slovenien, Kroatien och Bosnien Hercegovina. Målet var att hejja fram lilla hönan på UEM i brottning i Sarajevo, men det blev också några härliga dagar i Brist på Kroatiens kust. En av de stora behållningarna på resan var resesällskapet. Inte nog med att han alltid var glad och positiv (fast jag fick med fel pass vid en övernattning och vi fick köra 50 mil extra för att hämta dem), han körde dessutom alla milen så att jag kunde sticka hela tiden. Det hann bli 1 sjal och 1½ kofta, men dem få ni se en annan dag.
På 70-talet blev han (som så många andra) smittad av hepatit C vid en blodtransfusion och precis efter påsk förra året påbörjade han behandlingen. De mörka lockarna och skäggväxten försvann lika snabbt som kilona, ingen matlust och ofta mådde han illa, musklerna förtvinade och det ilskna humöret som vi blivit varnade för som en stor biverkning av sprutor och tabletter fick vi alla känna av med råge. Tänk er att leva med 3 obstinata, tjuriga tonåringar samtidigt varav den värste är dem är den du är gift med...
När det är som mörkast måste man försöka vara positiv för att hålla ihop gänget. Vi andra fick ständigt påminna oss om varför det var som det var, men jag erkänner att det fanns dagar när jag bara ville att det skulle bli en ny dag så att jag fick fly till jobbet.
Lagom till midsommar i år var behandlingen över och han fick lov att för första gången på över ett år smutta på ölen (en kall 3,5:a är det bästa han vet) och i september håller vi tummarna för att proverna visar att allt är över.
Nu är han äntligen sitt vanliga jag igen. Han är lika busig, fnittrig och full med positivitet som innan. Till och med lite gladare än innan för nu vet han varför han mått skit i så många år...
6 augusti firade vi 22 år tillsammans och 7-årig bröllopsdag. Som vanligt glömde vi bort det och först när det var läggdags kom maken på det. Typiskt oss! Visst har rosen sina törnen, men trots alla de där åren finns "gnistan" kvar och ja, jag känner mig fortfarande väldigt förälskad i min man.
Du är bäst vännen och jag älskar dig! P&K

torsdag, augusti 05, 2010

Strand-chic

Mera nytt sytt. En kortbent overall utan ärmar som är smidig att dra över bikinin. Ett snabbt projekt som bara kräver 1 meter tyg i en modell som jag tillverkade av ett byxmönster och en tubtopp.
Tyget är en sval singeljersey med ett brokigt tryck.

När ni läser det här nyttjar jag overallen någonstans på Kroatiens kust...