tisdag, augusti 10, 2010

Förälskad - fortfarande

Nu är jag hemma igen efter 550 mil genom Danmark, Tyskland, Tjeckien, Österrike, Slovenien, Kroatien och Bosnien Hercegovina. Målet var att hejja fram lilla hönan på UEM i brottning i Sarajevo, men det blev också några härliga dagar i Brist på Kroatiens kust. En av de stora behållningarna på resan var resesällskapet. Inte nog med att han alltid var glad och positiv (fast jag fick med fel pass vid en övernattning och vi fick köra 50 mil extra för att hämta dem), han körde dessutom alla milen så att jag kunde sticka hela tiden. Det hann bli 1 sjal och 1½ kofta, men dem få ni se en annan dag.
På 70-talet blev han (som så många andra) smittad av hepatit C vid en blodtransfusion och precis efter påsk förra året påbörjade han behandlingen. De mörka lockarna och skäggväxten försvann lika snabbt som kilona, ingen matlust och ofta mådde han illa, musklerna förtvinade och det ilskna humöret som vi blivit varnade för som en stor biverkning av sprutor och tabletter fick vi alla känna av med råge. Tänk er att leva med 3 obstinata, tjuriga tonåringar samtidigt varav den värste är dem är den du är gift med...
När det är som mörkast måste man försöka vara positiv för att hålla ihop gänget. Vi andra fick ständigt påminna oss om varför det var som det var, men jag erkänner att det fanns dagar när jag bara ville att det skulle bli en ny dag så att jag fick fly till jobbet.
Lagom till midsommar i år var behandlingen över och han fick lov att för första gången på över ett år smutta på ölen (en kall 3,5:a är det bästa han vet) och i september håller vi tummarna för att proverna visar att allt är över.
Nu är han äntligen sitt vanliga jag igen. Han är lika busig, fnittrig och full med positivitet som innan. Till och med lite gladare än innan för nu vet han varför han mått skit i så många år...
6 augusti firade vi 22 år tillsammans och 7-årig bröllopsdag. Som vanligt glömde vi bort det och först när det var läggdags kom maken på det. Typiskt oss! Visst har rosen sina törnen, men trots alla de där åren finns "gnistan" kvar och ja, jag känner mig fortfarande väldigt förälskad i min man.
Du är bäst vännen och jag älskar dig! P&K

15 kommentarer:

Call design sa...

Det var en hemsk berättelse om din man, vilken fruktansvärd behandling han gott igenom! Det sköna är att ni har varandra och säkerligen vuxit er samman. Ni verkar ha haft en kanonresa!
Många må gott hälsningar

Inga sa...

Härlig resa! Kan du sticka i bilen? Jag blir åksjuk om jag inte tittar på vägen. Vilken hemsk upplevelse familjen fått gå igenom, men ni har vänt det till er styrka tillsammans. Härligt att höra.

Maria i Falkenberg sa...

Välkomna hem och grattis till de många åren och att mannen är så bra igen!

Medea sa...

Grattis till en fantastisk man och han nu verkar vara helt återställd. Fantastiskt att han kör hela tiden. När vi kört långresor genom Europa har vi bytt varannan timme men visst blir det mycket sticktid ändå.
Det ska bli spännande att se vad du stickat.

Medea sa...

*att han nu verkar...

Annas Alster sa...

Hej!
Vilket fint inlägg! Nu blev jag lite tårig trött som jag är :)

missen sa...

Skönt när man har varandra när sådan här händer. Hopas att det gick bra för hönan. Tur att man har stickningen under långa bilresor annars had ei alla fall jag sovt mest hela tiden, och då hade inte chaffören fått så trevligt sällskap//Må så gott Marie

Myggan sa...

Man måste förvarna känsliga läsare innan man skriver så där. *snörvel*
Och grattis till den "nye" mannen.
/Anna

Manduzana stickar sa...

Vi får verkligen hoppas att alla prover visar något bra!
Jag och min sambo är också sådär med årsdagar, men huvudsaken är ju att vi är lyckliga!

Pernilla sa...

Skönt att veta att man har varandra oavsett vad som händer. Sådana saker gör antingen att man växer ihop mer eller så tar det slut.

teresa sa...

Rart!!

Kosmos sa...

Skönt att behandlingen är över. Jag håller tummar och tår för att det funkat. Min man har vänner som gått igenom den och det är verkligen pest! Fick en tår i ögat. Hoppas du får det bra på nya jobbet. Kram

Sunna sa...

ibland har jag så lätt till tårar, och det hade jag idag, ´din text bara andas kärlek

Susilull sa...

Vilket fint inlägg=kärleksförklaring!
Härligt att få en "ny" man.
Inte är det många bröllopsdagar vi kommit ihåg, men vi är lika lyckliga för det efter 26 år!!

Luna D Sign sa...

Hej! Just nu har jag lagt ut en tävling på min blogg där du kan vinna en valfri Lunafigur. Kolla in om du har lust!
Kram Malin