Keltisk vildkatt

Höstens personalfest annordnades av arbetslaget som jag tillhör. I våras firades en av kollegorna som gick i pension av genom att ta med honom till Skottland så det var den resan som fick ge inspiration till årets tema. Skottland äger! Eftersom jag var pinfärsk i gänget var det inte planerat för att jag skulle med, men jag har varit där flera gånger (bla århundradets bästa mc-semester) så det var lätt att sätta sig in i känslan.

Min del i förberedelserna var bla att tillverka en Sporran till alla herrarna i gänget. Rött foder i linne, skinn av "keltisk vildkatt" (fusk-skinn), svart manchester, tofs av ullgarn och en snodd stickad med stick-kvarnen. Det tog sin tid, men jag tycker att slutresultatet var värt allt arbete. Det var faktiskt en av kollegorna som först trodde på min keltisk vildkatt. Efter flera timmar och med en och annan whiskey innanför kavajen frågade han: Men Carin, finns det verkligen ett djur som heter keltisk vildkatt? Då kunde jag inte hålla masken längre. =)

Vilka killar va! Jag tycker att de blev väldigt fina och finast blev nog min slöjd-kollega i grön slips. Det talades faktiskt om att det var läsårets avslutnings-stass...

Som kvinna är det betydligt enklare med förvandlingen till skotte. En sash förgyller vilken klädsel som helst. Det finns många regler om hur den ska bäras, men vi improviserade lite. Den som förgyller en bebismage är min favvo. =)

 Om vi hade säckpipa? Klart att vi hade! Vårt musikgeni från Kosovo kan spela på ALLT.