Brottarstickning

I lördags var det brottartävling - igen. Säsongen har precis börjat så nu vet vi vad vi ska göra på helgerna framöver... På bilden är det min lilla höna i blå trikå som lägger sin motståndare på fall. Det ser ut som om brottarinnan i röd trikå har övertaget, men om man lägger skuldrorna i mattan har man förlorat och det fick blå brottare henne att göra sekunderna efter att jag tog bilden. I samma sekund blev jag stolt mamma till Sveriges bästa brottare i klassen flickor äldre 62 kg. Hon har tränat sedan hon var sju år och de senaste säsongerna har varit hennes då hon bara förlorat 2 matcher. Helgen innan jul får vi se om hon kan försvara den titlen för 1 år till...

Tyvärr kunde inte storasyster vara med den här helgen för hon har fortfarande träningsförbud p g a körtelfebern. Själv hoppas hon komma i gång så smått efter nyår igen, men vi får väl se. Hon har inte tränar så länge som lillasyster och behöver fortfarande lite mer rutin, men hon är en vass brottartjej som är klart på g. Det får jag känna på titt som tätt. Jag tävlar inte, men tränar brottning och får fungera som sparringpartner.

Det fina med långa tävlingsdagar i svettiga sporthallar runt om i Sverige är att det blir mycket väntetid mellan matcherna som man kan fylla med handarbete. När hönorna är på mattan blir jag riktigt nervös och stickorna går i 120 km/tim. I lördags blev det två grytlappar som jag slängde i tvättmaskinen när vi kom hem och två disktrasor. Bra-att-ha-saker som jag tänker ge till min goa handledare när jag gjort färdigt min sista praktik som lärarstudent om några veckor.