fredag, december 27, 2013

Äpplet kanske inte faller så långt i alla fall

Eftersom kön till kassan var milslång tog vi ett extra varv på Fynda och hamnade borta vid garnet. Det är sällan det finns något annat än fulgarn, men så var det inte dagen före dopparedagen. Om det beror på att ägarens svägerska tjatar om det eller inte vet jag inte, men den här dagen fanns det ett helt gäng med härliga sockgarn.
Stora hönan har pratat ett tag om att sticka sig ett par sockor och när hon hittade ett jeansfärgat garn för stickor 3-4 lyckades jag övertala henne. Nu lär jag henne min variant  på tå-upp-sockor och det verkar som om hon gillar det. Kolla hur hon stickar med hela kroppen... =)
Jag tycker det är lättare att visa mina "elever" om jag gör samma saker parallellt med dem och därför var jag också tvuuungen att köpa mig ett nystan ON-line med aloe vera och jojobaolja.

8 kommentarer:

Myggan sa...

Skyll på den du. Men vad kul att någon av våra ungar har fattat vad som är kul här i livet. =)
/Syster Yster

Missen sa...

Jag längtar att Skrutt skall fatta att det är mysigt med ett sticke i handen/ kram

Ullfull sa...

Heja! Det blir säkert bra!! Kramar

Sjömans-Elin sa...

Men herregud, har hon slagit sig i huvudet?! Strumpstickor är ingen stickmaskin!

Manduzana stickar sa...

Heja heja både mor och dotter med sockorna :)

myzpyz sa...

saknar er!!!
kraMyz

Anonym sa...

Det är roligt när man kan sitta och handarbeta tillsammans. Min mor och jag satt ofta och broderade tillsammans.
Nu har jag lite svårt att se men kan ändå inte låta bli att köpa på mig en massa garn. Det blir min dotter som får överta en hel mängd garn. Hon är jätteduktig att handskas med garn.
Här skiner solen i Uppsala idag. Jag började tro att det inte fanns någon sol längre men så helt plötsligt tittar den fram.
Många hälsningar från.
Margit(maxelonia)

Cicci H sa...

Önskar jag suttit där med er så jag också kom igång med sockstickning nån gång...