Ful-stickning

Jag hade en skit-eftermiddag på jobbet, missade tåget och gråtfärdig tänkte jag åka direkt hem till sängen och gå i ide. I sista stund tänkte jag om och åkte till stickcafét, trots att jag var sen. Väl där fick jag uppmuntran och stöd och någon sa att hon hoppats att jag skulle komma. Vad vore livet utan dessa stick-änglar? Vilken otrolig tur att de hittade mig för nu mår jag mycket bättre. Stickning och vänner är för själen!

Jag hade egentligen inte tänkt blogga den här för den är inte jag! För några veckor sedan berättade en av mina favorit-stickerskor att hon stickat och tovat en väska som hon absolut inte gillade och jag sa: - Men så illa kan det väl inte vara? Nu vet jag precis vad hon menade! När jag valde modell såg jag något grönmelerat och mörklila, men när garnbutiken inte hade det jag ville ha på lager tog jag till plan B och valde andra färger. Det skulle jag inte gjort! Jag säger bara: -Barbie, I don't like. Och till på köpet krympte den mycket mer än jag tänkt mig så det blev inte alls en bag, det blev en töntig handväska. Det enda jag är nöjd med är grodan som jag stickade på frihand. Tar nog bort den och sätter den på något jag gillar...

Utmärkelse och award

Först kom det utmärkelser från Nettans pyssel.

Nästan samtidigt fick jag den här awarden från Solfjäder.

Tack snälla, snälla båda två! Kul att ni gillar det jag gör.

Tågprojekt 1

Första tågprojektet blev en basker i 2-trådigt ullgarn från Garnpaletten. Rakel har underbara garner och färger och ska du till Symässan i Malmö hittar du henne där. Jag valde färgen Ljunghed. Den blev inte riktigt som jag tänkt mig, men snygg ändå.
Eftersom garnet har samma stickfasthet som Drops Alpaca finns det maaaassor av mönster att välja på. Jag tog det här. Kanske, kanske att den blev aningens för stor och jag funderar på att tvätta den i lite för varmt vatten och blocka den en gång till...

Fredag

Så var första veckan på jobbet gjord. Jag erkänner, jag är helt slut! Elever och personal är toppen, men när man inte hittar någonting och inte kan skolans rutiner är det sååååå mycket att lära sig. Det känns som om jag har snurrat runt min egen axel 15 varv i jakten på att få till det. Att klockan startar 5.20 varje morgon gör sitt till förstås. Hur det än har gått så är jag övertygad om att det kommer att bli kanon, bara jag lär mig vad allt finns och om jag kommer ihåg alla dessa namn...

Ett plus med jobbet är tågtiden (jag vägrar att se det tråkiga med långt till jobbet)! Veckans tågprojekt blockas just nu så ni får ge er till tåls. Ovan ser ni mitt senaste Tradera-fynd, 12 virknålar från 2 - 8mm. Som karameller tycker jag. I helgen ska det bli en rosa virkad gris. Kanske börjar jag redan i kväll framför brasan...

Tack, tack

Tack snälla, snälla alla ni som har hurrat och lyckönskat mig till min lärarexamen. Det värmer långt in i hjärtat när så många som jag inte ens har träffat i fysiskt person och alla ni som jag känner gläds med mig.

Ett prickigt paket i brevlådan kan bara komma från en jag känner. Tack snälla Stickfrossa, du är super! Grodprinsen har flyttat in i grodskåpet till de andra grodorna som också är speciella för mig. Garnet blir förmodligen en groda, eller två...
På stickcafét fick jag en härlig mandelmjölktvål i en söt påse av Maria. Tack snälla, du är väl för gó!

När jag kom hem från stickcafét hade syster Yster med familj gömt bilen hos vår granne och stod och ruvade innanför badrumsdörren. Jag hade mina aningar om att de skulle komma i helgen, men inte att de skulle köra 18 mil en fredagskväll för att uppvakta mig med blomma, champagne och systers härliga pajer. Tack för att ni kom, det var supermysigt!

Av svärmor och min älskades systrar och deras män fick jag denna härliga blomstergrupp i dag. Jag älskar julrosor och pärlhyacinter! Jag har satt änglagrisen i gjutjärn att vakta dem. Vet inte om skånefolket läser här (de kunde tyvärr inte komma idag), men i vilket fall som helst: Tack,tack! Det känns tryggt med en släkt som håller på mig!

Tusen bamsekramar till er alla från mig!

Examen

Jag började min väg mot behörighet som slöjdlärare hösttermin 2003. Vägen har långt ifrån varit enkel och jag vet inte hur många gånger jag har velat ge upp hela skiten. Men, mycket tack vare nära och kära som har stöttat mig har jag kämpat vidare och framför allt tack vare min älskade. När det var som tuffast körde han mig till stationen varje morgon, manade mig att gå ur bilen och upp på tågperrongen och sen fick jag flera sms om dagen där han skrev att han älskade mig och att jag skulle klara allt bara jag kämpade liiiite, liiiite till. Ni ser, jag har en underbar man! Jag hoppas verkligen att jag kan vara lika stor support för honom under det tuffa året han har framför sig... För mig är det dagen med stort D idag, yiiiiihaaa! Eller, egentligen var det i onsdags när vi reddovisade sista arbetet och fick vår nål. Kolla, visst är den fin? Efter 4,5 års slit får man... ett litet (fult?) pins. Gissa om vi blev fnissiga? Hur som helst, ikväll ska det firas med stickcafé och sen vet jag inte. Funderar på en hejdundrans examensfest till våren när det blivit lite varmare... eller hur firar man? På måndag börjar i alla fall verkligheten och det "riktiga" livet igen.

Sandstickan

I lördags var jag på stickcafé med Sandstickans medlemmar på Stålboms konditori i Falkenberg. Sandstickan är en lokal avdelning i Sveriges stickförening Sticka och det finns lokala föreningar i hela landet. Med på cafét var bl a Eva i Halmstad. Kul att träffa henne i fysisk person =)
Jag stickade på ett par babysockar i Marks & Kattens Fame. Ännu ett bidrag till höstens marknad... Undra varför det alltid blir froggning när man inte stickar hemma?
Ett annat projekt just nu är en kofta i lilamelerad Colinette's mohair. När jag handlade garn och mönster på Strikk var det tänkt att det skulle bli en tröja, men jag har tänkt om och det får bli en kofta istället. Jag stickar färdigt koftan från ärmhålorna och upp. Sen ska jag ta bort den virkade uppläggningskanten och sticka koftan nedåt så långt garnet räcker. Då kan jag nyttja allt garn utan att behöva gissa mig till hur lång kofta jag kan göra.

Prinsessor

Hos Fröken Elsa finns det massor av härlig inspiration och när jag hittade små plåtfat med fötter på Blomsterlandets efter-jul-rea visste jag direkt vad de skulle användas till. Någon sa till mig att vadd och bomull slöar nålar, men att ris håller dem skärpta så jag har stoppat mina nåldynor med risgryn. Om det håller nålarna vassare vet jag inte, men det ger i alla fall en härlig tyngd åt prinsessbakelserna.

Babysockar

Just nu stickar jag babysockar i Fabel som eventuellt ska säljas på marknad i höst. Det gäller att börja i tid... Det är lite pilligt, men i gengäld går det ganska snabbt och strumpstickorna från Harmony Wood gör jobbet till en fröjd. Lycka är att kunna gå ut i snickarverkstaden och tillverka ett par små blockers, storlek 6/9 månader. Jag hade bara genomskinligt plexiglas, men jag funderar på om glasmästaren kanske säljer lämpliga spillbitar för vuxenstorlek i färgat plexiglas. Det hade ju förstås gjort sig bättre på bild.

Kampes ullgarn

I går var det dags för årets första stickcafé. Lika mysigt som vanligt! 3 timmar rusar i väg i rasande tempo när det diskuteras garn, mönster och annat stickrelaterat. Att det är ett härligt gäng gör det inte sämre.

Jag och syster Yster smider marknadsplaner och vi har ropat in bl a Kampes 2-trådigt ullgarn på Tradera. Jag provvirkar på eventuella produkter och i går blev pulsvärmare och vantar. Det är meningen att det vi ska sälja också fanns att köpa på 1850-talet så nu spanar vi efter tidstypiska färger och modeller på leksaker, bruksföremål, vantar, sockor och annat smått och gott.

Gott nytt bloggår!

Nya året firades in med hjälp av syster Yster med familj och lärarkompis med familj. Det är alltid lika mysigt och det har blivit ett antal nyårsaftnar med samma gäng. Stämningen var som vanligt på topp och i år fick vi lära oss att det kostar 5 kr i böter om man far med osanning...

Nyårsdagen har bjudit på sol och jag passade på att fota ett obloggat projekt. Jag stickade en rektangel, ca 30 * 80 cm i moss-stickning och sydde ihop den till en miniponcho. Knappar är från svärmors gamla kappa och är bara som dekoration. Blir det en till gör jag den mindre, kanske 30 * 60 cm för jag vill att den ska sluta tätare om halsen.

Till sist vill jag önska er alla ett GOTT NYTT BLOGG-ÅR med många, härliga projekt!